Topptur till Stetind

Detta är en krävande tur som kräver god klättervana, alternativt guide, samt god kondition och en del is i magen. För de som saknar det sistnämda så är det fullt möjligt att ta turen upp till Halls förtopp, där man får en fantastisk utsikt över toppen av Stetind, 500 meter bort.

Turen börjar på en fin parkeringsplats med illaluktande toalett direkt på sydsidan av Stetindstunneln på RV827. Därefter följer man en tydlig stig längs med bäcken genom björkskog och stenur upp mot Svartvatnet 715 m.ö.h. Denna del är relativt lättgådd, men konstant uppöver och tar ca 2 timmar i lugnt tempo. Härifrån har man fin utsikt över omkringliggande landskap, speciellt Presttinden (1336 m.ö.h) Då möjligheterna för påfyllning av vattenflaskor är något begränsad från denna punkt så kan det vara lurt att fylla på vatten för resten av turen här.

Från Svartvatnet går så turen vidare 2 timmar upp till Halls förtopp. Turen går över en del stenur samt ett bratt parti av röd sten/sand, av vår guide beskrivet som "röda helvetet". Här bör man vara observant på lösa stenar samt att det på en regnig dag kan vara svaert glatt. Den sista kvarten upp till Halls förtopp (1314 m.ö.h) är relativt lättgådd, och när du kommer upp möts du inte bara av Carl Halls varde, utan belönas också med en svårslagen utsikt över den majestätiska toppen och åt det vidsträckta landskapet runt omkring. För många så slutar turen här, för andra är det nu den verkligen börjar.

Från denna punkt ser toppen av Stetind näst intill ointaglig ut, och har du inte relevant klättererfaring/guide och ordentlig utrustning med dig så kommer du inte mycket längre än hit. För turen går vidare över en del minst sagt luftiga partier. Bland annat det s.k. "Hustaket", där de allra djärvaste väljer att balansera över på den lilla eggen, senare följt av "Mysosten" där du faktiskt måste slänga dig ut i fjällväggen, endast hängandes i några kallsvettiga fingertoppar för en travers på ett par meter. Efter det ska du upp den till synes branta backen till toppen, men denna del är relativt trygg, sålänge man tar det lugnt och försiktigt och väljer sina grepp med omsorg.

För oss, en grupp på 8 personer med olika klättringsfärdigheter och kondition tog det ca 9 timmar att komma till topps, inkluderat en god del pauser. Är man färre och i god fysisk form, kan jag lätt tänka mig att detta är gjort på runt 7 timmar. Här kan man utforska det fotbollsplans-stora område som utgör den platta toppen av Stetind, signera loggboken och ta de obligatoriska bilderna innan man vänder näsan åt andra hållet och klättrar ner igen, samma väg man kom. Det enda som skiljer tillbakavägen från ditvägen, är en ca 30 meters luftig rapell ner från Mysosten, istället för den fysiskt och psykiskt utmanande fingertoppstravers man kom dit med.

Och så, efter nästan 15 timmar med blod, svett och tårar står vår grupp på 8 igen plantade på fast mark, och blickar upp mot det fjäll som intill nyligen kännts näst intill ointagligt, med en stark förundring och mestringsfölelse i kroppen. "Där har jag varit."

PS: Ett stort tack till Jan Vimme i Den Norske Frivillige Dyreredningstjenesten, vår konstant tålmodige och säkerhetsmedvetne guide, för en oförglömlig midnattstur denna sensommardag i augusti. :DS